Finansiella offshore-centrum utgörs av mindre länder. Oftast gamla kolonier till Storbritannien som lockar till sig kapital.

Offshore innebär att personer och företag placerar sitt kapital i länder där de inte är boende eller har någon verksamhet.

Offshore betyder ordagrant utanför kusten. Finansiella offshore-centrum innebär att kapital placeras i länder där ägarna till kapitalet varken bor eller är verksamma.

Offshore termen kommer från rederinäringen som flaggar ut sina fartyg. Flagga ut fartyg innebär att de registreras i länder som har låga krav på näringen samt ingen facklig verksamhet. Utflaggade fartyg kan betala mycket låga löner. Fartyg som exempelvis är registrerade i Sverige måste betala lön i enlighet med avtal som träffats med fackföreningar.

Finansiella offshore-centrum skapades under 1960-talet. Före andra världskriget var brittiska pundet den valuta som dominerade världshandel. Internationella handel använde sig av pundet som betalningsmedel.

Efter andra världskriget tog dollarn över rollen som internationell valuta. Men fortfarande under 1950 och 1960-talet var brittiska pundet vanlig.

Problemet för finansiella centrumet London var att Storbritannien i början av 1950-talet drabbades av ekonomisk nedgång. Förtroendet för brittiska pundet innebar att företag och rika privatpersoner förde ut pundet ur England och placerade kapitalet i andra länder. På grund av det stora valutautflödet förbjöd Brittiska regeringen att pundet användes vid utrikeshandel. Pundet fick bara användas som betalningsmedel inom Storbritannien.

I Storbritannien fanns stora mängder dollar som hade placerats av länder som Kina, Sovjetunionen och andra kommunistiska länder. Länderna placerade sin dollarreserv i London i stället för amerikanska banker. Anledning till detta var att de fruktade att amerikanska staten skulle frysa deras tillgångar om de placerade pengarna i amerikanska banker.

Bankerna i London upptäckte att dollarn, som de hade tillgång till, inte omfattades av valutaregleringen. De gjorde därför internationella affärer i dollar. London som finansiella centrum förstärktes. Stora dollartillgångar fanns koncentrerad till London. Amerikanska bankerna ville ta del av dollarn som fanns utomlands. Etablering av ny bank i London var dyrt och omständigt. Amerikanska banker upptäckte att de forna brittiska kolonierna hade samma regelsystem som Storbritannien. Etableringskostnader i de gamla kolonierna var nästintill obefintliga jämfört med London.

Bahamas, Caymanöarna och Nederländska Antillerna blev de främsta öarna. Det intressanta är att bankerna inte fysiskt fanns på plats på kolonial öarna. Det enda bankerna behövde var ett tillstånd att bedriva bankverksamhet. Alla transaktioner skedde i USA eller London. Tillgångarna som flyttades över till öarna var bara bokföringsmässiga transaktioner. Om en bank var tvungen att ha någon som representerade dem på plats så sköttes det av lokala banker, på uppdrag åt bankerna i USA och London. Dessa banker kallas "correspondent bank".

Till en början användes det nya finansiella system för transaktioner av legala internationella affärer. Men det dröjde inte länge förrän förmögna personer såg sin chans att gömma pengarna i dessa offshore-centra. Även den organiserade brottsligheten förde över sina pengar till exempelvis Bahamas.

Överskott av pengar.

Finansiella offshore-centra fick bokföringsmässigt överskott av pengar. Pengar som bara finns på ett konto är overksamma. Banker runt om världen, även svenska banker som SEB, Svenska Handelsbanken och Swedbank, har bankverksamhet offshore. Det kan tyckas konstigt men förklaringen är ganska enkel. I och med att det finns överskott av pengar, går det att låna dessa pengar till låg ränta. Pengarna som kan lånas ut på annat håll i världen till en högre ränta. Bankernas ambition är att låna pengar billigt för att sedan låna ut pengar till hög ränta.