Tillflyktsländer för kapital, skatteparadisen, är oftast forna brittiska koloniala öar. Utmärkande drag för dessa "länder" är att de inte har någon inhemsk industri eller naturtillgångar.

De har ett regelverk och lagar som i grunden är uppbyggda av Storbritannien. Lagar och regelverk är en förutsättning att det ska vara tryggt att placera sina pengar.

Öarna har få invånare. Eftersom det inte finns en utbyggd industri eller turism och få personer finns inte heller krav på socialreformer. I och med detta finns inte heller något behov att ta ut skatt. Inkomster som dessa länder får är administrativa avgifter för att registrera en bank samt att det ger några möjligheter till jobb inom den finansiella sektorn.

Förutom brittiska öar finns också mikrostaterna, självständiga furstendömen, som Andorra, Liechtenstein och Monaco.

Observera att Schweiz och Luxemburg inte längre räknas som skatteparadis. Hårdare lagstiftning har gjort det svårt att gömma undan pengar i dessa länder.

Centralamerika

  • Belize
  • Panama
  •  

    Europa

    • Andorra
    • Gibraltar
    • Guernsey
    • Isle of Man
    • Jersey
    • Liechtenstein
    • Monaco

     

    Indiska oceanen

    • Seychellerna

     

    Kina

    • Macao

     

    Medelhavet

    • Cypern

     

    Nordamerika

    • Bermuda

     

    Stilla havet

    • Cooköarna
    • Palau
    • Samoa
    • Vanuatu

     

    Sydostasien

    • Malaysia

     

    Västindien

    • Anguilla
    • Aruba
    • Bahamas
    • Brittiska Jungfruöarna
    • Caymanöarna
    • Montserrat
    • Nederländska Antillerna
    • Turks- och Caicosöarna